Ida Norling

Något jag är stolt över.

Nu ska jag faktiskt skryta lite om mig själv, men faktiskt, jag är emellanåt stolt över mig själv. Just nu, då jag sitter och funderar på vad jag är stolt över, kommer jag bara på en sak;

Jag är stolt över att jag, sedan jag var 16 år och flyttade hemifrån, mer eller mindre har klarat mig på egen hand. Under gymnasietiden jobbade jag extra rätt mycket för att ha råd att göra de saker jag ville, betala räkningar med mera. Och så har det fortsatt. Kan väl inte stryka under stolen med att jag har ett rätt dyrt leverne (tycker om att unna mig själv saker, i synnerhet dyra märkeskläder) men det är så jag vill ha det och det är så jag trivs bäst. Men för att kunna leva så så är det bara ett att göra och det är jobba. Visst har det hänt att mamma och pappa måsta hjälpt till nån gång då något oförutsett hänt men annars har jag klarat mig på egen hand och verkligen dragit mig för att låna pengar av mina föräldrar, har hellre levt på vatten och bröd.

Så, det är jag stolt över.

(Tro nu inte att jag höjer mig själv till skyarna för att just jag jobbar.. Är ju rätt många fler i vår värld som också gör det).