Ida Norling

. . och jag ligger nerbäddad under inte mindre än två täcken på flickrummet hemma i Rätan. Då man bor i lägenhet glömmer man av att det finns vissa som måste elda för att det ska bli varmt. Min pappa och Ulla är sånna, sånna som måste elda för att få värme alltså. I och med att de varit bortresta nu sen i torsdags och det har varit extremt dåligt väder här hemma kan jag upplysa er om att kylan i huset är ett faktum.

Färden upp har i alla fall gått bra. Lite ömma stjärtar är något man får räkna med om man ska sitta instängd i en bil i över 70 mil, dock har vi ändå unnat oss rätt många bensträckare.

I morgon bitti hade jag tänkt ta mig upp i bra tid för att hinna med en liten löptur innan avfärd mot Svenstavik. Vet inte varför men under de senaste veckorna har jag bara längtat efter att springa från Gröngatan till campingen här i Rätan. Tror (vill tro) att det blir en fin och härlig tur så det ska bli spännande att se i morgon då det är upp till bevis!

Var lite orolig för Glenn nu då vi kom hem och jag placerade hans skål i bokhyllan här på rummet.. Han låg alldeles stilla där nere på botten, öppnade bara munnen lite för att andas och rörde då och då på ögonen. Trodde slutet var nära men kom sedan på att han måste vara trött efter resan som för hans del måste upplevts som en storm på öppet hav. Placerade honom och hans skål i en kylväska (för att han skulle stå stadigt) och spände fast honom i baksätet. Vad jag inte tänkte på var att det, trots min smarta lösning med kylväskan, kunde komma att skvalpa lite då vi for över gupp på vägen etc. Som sagt, storm på öppet hav men han överlevde och som det låter nu verkar han ha vilat upp sig. :) Min Glenne han kan han!

Sova lite nu så man är pigg och fräsch i morgon då Svenstavik ska få se who's back! :p
Natti.