Strykning.
ALDRIG I LIVET att jag kommer att bli nån sån där supermorsa, då jag får barn, som stryker alla kläder och viker ihop det i fina små högar. Tvättar en miljon maskiner bara för att inte blanda färgerna det minsta och drar ex. mjukisbrallor aviga då de ska torka (fråga mig inte varför men nån mening finns det tydligen..)
Nää huvva!
Skulle försöka mig på att vara lite snäll med min kära mamma nu idag och stryka upp all tvätt som samlats i en stor hög ovanpå tvättmaskinen. Ingen match trodde jag men näe, fy fanken alltså! Jag är rätt noggrann av mig och gör jag något, ex. som idag stryker, vill jag ju såklart att det ska vara H E L T slätt. Inte en enda skrynkla eller veck får det vara. Måttligt svårt, om inte (för mig i alla fall) omöjligt att åstadkomma. Usch, nervpåfrestande hushållsarbete som jag då rakt inte frvilligt kommer att ta på mig igen på mycket lång tid!
Förstår egentligen inte heller varför mamma gör det.
Hon kan omöjligt tycka att det är roligt? Sen att ingen annan i familjen bryr sig kan inte heller vara direkt så uppiggande. Jag menar, lägger man ner en massa tid och arbete på något vill man ju ha nåt för det - ett tack eller liknande. (Jag brukar funka så i alla fall, eller ja, jag blir glad om jag får ex. ett tack). Fast i och för sig har jag fått för mig att det här med strykningen är någon form av terapi för modern här i huset. Hon verkar gilla det och kanske känner sig avslappnad då hon står där i ångan och drar med sin röda Rolls roys (faktiskt, gärnet är rött och ska väl tillhöra en av 'värstingarna', haha!) över skrynkliga klädesplagg.. Jaaa, vem tusan vet, hon gillar det nog!?
Nää huvva!
Skulle försöka mig på att vara lite snäll med min kära mamma nu idag och stryka upp all tvätt som samlats i en stor hög ovanpå tvättmaskinen. Ingen match trodde jag men näe, fy fanken alltså! Jag är rätt noggrann av mig och gör jag något, ex. som idag stryker, vill jag ju såklart att det ska vara H E L T slätt. Inte en enda skrynkla eller veck får det vara. Måttligt svårt, om inte (för mig i alla fall) omöjligt att åstadkomma. Usch, nervpåfrestande hushållsarbete som jag då rakt inte frvilligt kommer att ta på mig igen på mycket lång tid!
Förstår egentligen inte heller varför mamma gör det.
Hon kan omöjligt tycka att det är roligt? Sen att ingen annan i familjen bryr sig kan inte heller vara direkt så uppiggande. Jag menar, lägger man ner en massa tid och arbete på något vill man ju ha nåt för det - ett tack eller liknande. (Jag brukar funka så i alla fall, eller ja, jag blir glad om jag får ex. ett tack). Fast i och för sig har jag fått för mig att det här med strykningen är någon form av terapi för modern här i huset. Hon verkar gilla det och kanske känner sig avslappnad då hon står där i ångan och drar med sin röda Rolls roys (faktiskt, gärnet är rött och ska väl tillhöra en av 'värstingarna', haha!) över skrynkliga klädesplagg.. Jaaa, vem tusan vet, hon gillar det nog!?
Kommentarer
Postat av: Kimsan
Nä du strykning har jag aldrig förstått mig på heller, stryker bara enstaka plagg vid enstaka tillfällen! Hänger man tvätten riktigt så behöver den inte strykas!!
är allt bra annars?
Postat av: Bella
Haha, dagens maammor är nog inte sånna, det är nog bara våran generations mammor som beter sig på detta sätt :p
Och nej, jag skulle då lära mina barn o hjälpa till i hemmet istället för att göra allt åt dom, det betyder attjag isf får göra mindre också :p
Tycker om din blogg btw, den är realistiskt o humoristisk = tummen upp!
Trackback
