Första chocken!
Jahaja.
Vaknade i morse och insåg att det under natten regnat. No problems med det, regn på natten då man ändå sov gör inget - blir friskare luft då ju!
Efter frukost blev det lite chill i väntan på taxin som skulle plocka upp oss och köra oss till piren varifrån vi skulle åka vidare till Koh Phangan. När taxin anlänt och vi precis börjat rulla börjar även regndropparna åter fall, rätt många regndroppar blev det. (Tur vi satt under tak på båten)
Väl framme i K P ser vi det som en lyckträff att hotellet vi bokat även har taxibilar väntandes, redo att köra oss gratis. Grett. Men säg den lycka som varar.. Då vi anländer till hotellet och hämtat ut nyckeln blir vi lotsade till vår bungalow (eller ja, de skulle varit en bungalow verkligheten var en helt annan!) då jag klev in där kom tårarna. Vet dock inte om det var för skrattet som kort därefter kom eller om det var skräcken jag kände över att måsta sova i det där skjulet! Fy fan så det såg ut, en gammal plastmatta som släppt klädde golvet, det var förvisso högt i tak men bara på ett äckligt sätt, en enda liten lampa som fick det att kännas som att klockan var natt istället för mitt på dan och sedan duschen.. Den låg en meter nedanför själva rummet (dock med en provisoriskt gjord trappa av nåt tegelliknande material) och hade inga fönster, bara gapande hål..
Vi var rätt eniga om att fort som fan byta! För 300 bath/dag extra lyckades vi byta upp oss något och bor nu i en liten hydda med något väder standard än den förta men fortfarande med en sjukt sunkig toa. Tack och lov för att vi inte är så pryda så vi kan kossa med dörren öppen, annars hade då jag fan inte vågat gå in där..
Bilder på båda dessa boenden kommer inom en snar framtid!
Jaja.
I övrigt är K P lugnt, nästan lite kusligt lugnt. Eller så är det för att vi är på fel ställe. I morgon blir det iaf en heldag med båt - det är vi värda.
Nää, en liten drink så man slappnar av så kanske man kan tvinga in sig själv i duschen sen utan att vara rädd för att dö :p
Hej hej från mig och Ullis :)
